Hydrauliska mekaniska gjutgods , såsom ventilhus, pumphus och cylindertrummor, är grundläggande komponenter inom hydrauliska system. De har komplexa interna flödesvägar och utsätts för höga driftstryck. Följaktligen är tryckhållfasthet (hydraulisk styrka) och läckagetäthet (gastät tätning) avgörande kvalitetsindikatorer. Rigorösa tester garanterar produktkvalificering, systemsäkerhet och långsiktig driftsäkerhet.
Det hydrostatiska testet, eller det hydrauliska hållfasthetstestet, verifierar den strukturella integriteten hos gjutgodset under högt vätsketryck. Det säkerställer att komponenten inte kommer att genomgå plastisk deformation eller brista under maximala påfrestningar.
Testtrycket för hydrauliska gjutgods är konsekvent inställt mycket högre än komponentens nominella tryck (Design Working Pressure), enligt industristandarder och specifika produktspecifikationer.
Standardmultiplikator: En vanlig industripraxis anger att testtrycket ska vara 1,5 gånger det nominella trycket. Till exempel måste en ventilkropp konstruerad för ett nominellt tryck på 25 MPa klara ett testtryck på minst 37,5 MPa.
Testmedium: Flytande medier som rent vatten, hydraulolja eller emulsion används vanligtvis. Vätskor är att föredra på grund av deras inkompressibilitet, vilket minimerar energiutsläpp och ökar säkerheten i händelse av ett gjutfel.
Hålltid: Testtrycket måste bibehållas under en specificerad varaktighet, vanligtvis från 3 till 10 minuter, beroende på gjutgodsets väggtjocklek, storlek och gällande standard. Längre hålltider krävs för stora eller kritiska komponenter.
Testproceduren kräver exakt kontroll och noggrann observation för tillförlitliga resultat.
Trycksättningsprocessen: Trycket måste ökas långsamt och jämnt till testnivån. Snabba tryckspikar bör undvikas för att förhindra felaktig diagnos eller skada. Ökningshastigheten bör bromsas när 90 % av måltrycket har uppnåtts.
Visuell inspektion: Under uppehållstiden måste operatören utföra en detaljerad visuell undersökning av alla yttre ytor, svetsar (om tillämpligt) och fogområden.
Acceptanskriterier: En casting anses uppfylla kraven om:
Gjutkroppen visar inga synliga tecken på läckage (t.ex. dropp eller sprutning).
Gjutstrukturen uppvisar ingen observerbar deformation eller brott.
Tryckmätarens avläsning förblir stabil under hela den erforderliga hålltiden utan betydande försämring.
Läcktäthetstestning bedömer gjutmaterialets densitet och integritet, med fokus på mikrodefekter som mikrokrympning, fin porositet eller små sprickor som kan leda till vätskeläckage. Eftersom gasmolekyler är betydligt mindre än flytande molekyler, erbjuder gas överlägsen penetration, vilket gör lufttäthetstestning mycket känslig för mikroskopiska brister.
Testmediet för läckagetäthet är vanligtvis en torr, ren gas, såsom tryckluft eller kväve.
Testtryck: Testtrycket för lufttäthet sträcker sig vanligtvis från 60 till 100 av det nominella trycket, eller enligt produktstandarden. Detta är i allmänhet lägre än det hydrostatiska testtrycket. Vissa standarder kräver ett minimitryck på 0,2 MPa.
Kritisk: För kontrollkamrarna och interna passager i hydrauliska ventilkroppar är lufttäthet av största vikt. Det säkerställer effektiv vätskekontroll och förhindrar skadligt "inre läckage" i systemet.
Flera högkänsliga metoder används för att kontrollera lufttätheten hos hydrauliska gjutgods:
Vattennedsänkningstest:
Gjutgodset trycksätts internt med testgasen.
Hela komponenten eller det specifika området under inspektion är nedsänkt i en vattentank. Den högsta punkten måste vara fri från vattenytan med ett visst avstånd.
Acceptansstandard: Efter en tillräcklig nedsänkningstid observeras ytan för kontinuerliga, jämna strömmar av bubblor. Ihållande bubbling indikerar en läckagebana, vilket leder till avslag.
Flytande appliceringstest (såpbubbletest):
Gjutgodset trycksätts internt.
En speciell detektionsvätska (t.ex. tvållösning eller skummedel) appliceras på de kritiska ytorna, såsom passande ytor, gängade anslutningar eller väggtjockleksövergångar.
Acceptansstandard: Om det finns en läcka kommer den utströmmande gasen att bilda en kontinuerligt växande bubbla på ytan. Visuell inspektion varar vanligtvis i minst 1 minut.
Tryckavfallstest (skillnadstryckmetod):
Denna metod använder högprecisionssensorer för att övervaka tryckfallet i det förseglade, trycksatta gjutgodset under en specifik hålltid (t.ex. 3 minuter).
Fördel: Denna metod är mycket automatiserad och ger ett kvantitativt mått på läckagehastigheten, vilket gör den lämplig för produktion i stora volymer.
Acceptansstandard: Det faktiska tryckfallet måste vara mindre än det maximalt tillåtna tryckfallet som anges i produktstandarden eller överenskommits av leverantör och kund.
Heliummasspektrometriläckagedetektion:
Detta är den mest känsliga metoden, som kan upptäcka extremt små läckor (mikroläckor).
Helium används som spårgas för att trycksätta gjutgodset. En masspektrometer detekterar sedan koncentrationen av helium som flyr in i den omgivande vakuumkammaren eller sniffningsområdet.
Denna metod är reserverad för flyg- eller andra verksamhetskritiska hydrauliska gjutgods där nollläckagetolerans krävs.
Alla professionella tester, oavsett om det gäller hydrostatisk styrka eller lufttäthet, måste följa strikta säkerhets- och noggrannhetsföreskrifter.
Utrustningskalibrering: Alla tryckmätare, sensorer och trycksättningsutrustning (pumpar/kompressorer) måste vara professionellt kalibrerade. Mätarens noggrannhet bör uppfylla de krav som krävs, med intervallet vanligtvis 1,5 till 3,0 ggr testtrycket.
Säkerhetsprotokoll: Under testning är det strängt förbjudet att dra åt gängade anslutningar eller utöva extern kraft på trycksatta komponenter. Tryckavlastning måste göras långsamt och trycksatta delar får inte tas isär innan tryckmätaren återgår till noll.
Spårbarhet: En omfattande testrapport är obligatorisk, som beskriver testtrycket, mediet som används, hålltid, omgivningstemperatur, operatörens identifiering och slutresultat. All data måste vara lätt spårbar.